Welcome to my home
Måndag 31 okt 15:15 lokal tid
Utmaning
Har funderat ett tag och tänkte att jag skulle försöka utmana mig själv som bloggare. Visst låter det flashigt, inte sant? De bilder som nu finns på bloggen är lätträknade som ni säkert vet. Jag snackar mest om tråkiga funderingar som pågår i mitt huvud. Hur mycket praktisk information har ni fått om mig och mitt äventyr egentligen? Mer frågor, vad vill ni se bilder på, höra klipp och läsa om?
Det här inlägget får handla om boendet, nedan följer bilder:
Men innan för att göra det hela en aning enklare så ska jag försöka ge er en kort beskrivning. För tillfället är vi nu tolv volontärer (bortsett från de lokala) i organisationen. Sex av oss, de längre long-term volontärerna delar en lägenhet i centrala Antep. Vi bor på första eller andra (kalla det vad ni vill) våningen ovanpå en bok och väsk butik. Vi har ca fem minuters promenad till organisationen, aja närmare tre minuter med kissnöd och hemlängtan. I lägenheten har vi 1 stort vardagsrum, kök, en större hall, 2 toaletter, tre sovrum som vi delar två och två och 1 städ / kasta-in-allt-du-inte-har-någon-användning-av skrubb. Utöver det har vi två stora härliga balkonger.
Hjärtat av hemmet - köket. Jag vet, jag reagerade likadant när jag såg det för första gången. Spisen på (?!) tvättmaskinen. Gasspisen har dock varit en challenge för mig. Inte nog med att jag är värdelös på att laga mat sen innan, bara att försöka tända den får mig att skita knäck varje gång. Att diska för hand är inget större problem för mig, i organisationen har vi diskmaskin, och frukost är i princip det enda vi äter här. Vattnet i kranen går INTE att dricka. Vi kokar i vattenkokaren och kyler det sedan i kylen.
Sovrummet. Här spenderar vi inte särskilt mycket tid förutom då vi sover och sminkar oss inför festligheter. Jag delar rum med Katerina 26, som är volontär från Makedonien, hon är tre månaders volontär och lämnar oss den 20 november i år. Vem som jag kommer dela rum med sen eller om jag blir ensam har jag ingen aning om. Den trasiga sängen till vänster är min. Den knarrar så fort man andas in eller vänder på sig och har en kartong skiva som botten. Jag älskar och hatar den på samma gång.
The turkish toilett. Chock fick jag när jag visades runt i lägenheten och såg denna sk. toalett före den andra och trodde att det var de enda som erbjöds. Jag minns hur jag tänkte jag sätter aldrig min fot där inne! Jag hade aldrig sett en liknande toa i ett hem förut. Nåväl idag använder jag dessa utan problem, är den "vanliga" toan ledig så använder jag givetvis den hemma. Men på resturander och andra uteställen måste jag säga att jag föredrar dessa. Allmäna toaletter är så otroligt (!) skitiga på samtliga ställen, vilket gör detta till en smidigt och betydligt mer hygieniskt alternativ.
Vår egna balkong. Min och Kates alltså, utgång från vårt rum. Balkongen är väldigt stor måste jag säga, jämfört med alla fjuttiga svenson balkonger som jag sett. Trotts att det här är den mindre av de två. Den här balkongen anväder vi i princip aldrig, vi bara städar den. Det stämmer eftersom vi inte har ngt tak över den så kastar grannarna övanför oss (i princip) alla sopor de producerar, kan man tro. Fågel fjun,skit och grejs från taket plus också. I början var det ett helvete, svå javla tråkigt att städa den varje onsdag. Nu har vi gjort det till ett nöje, passar på att sola lite. Och njuter av att se grannarna hänga ut med dåligt samvete från förstren ovanför oss när vi städar och vistlar på morgonen. Och ändå fortsätter de.
Big turkish balcony - Den här är ett helvete att städa måste jag börja med att säga. det är sådär smyg stor att du aldrig märker det föränn det blir dags att städa den. Lyckligtvis så har denna balkong iaf lite tak över sig. Här hänger vi tvätt, sitter ute snackar skit och röker. Nu förtiden har kvällarna blibit alltför kalla för att sitta ute och lyssna på live musiken från cafeet på andra sidan gatan, men på sommaren var de guld värt. Här skulle man kunna föreställa sig att spela fotboll men med grannbalkongen bara två meter ifrån vår så tittar tanten så snet att jag inte ens vågat prova.
Vårt vardagsrum, här finns gemenskapen. Här sitter vi på kuddar på golvet i ring och röker vattenpipa. eller ihopkrupna på soffkanten i filtar och sjunder och spelar gitarr. Här halv ligger vi och knapprar tyst tillsammans på våra datorer eller käkar långa, gemensamma efterlängtade onsdags frukostar. HAr dansar vi med sopborstar och hänger tvätten på ställ när det regnar ute.
Alla som kommer och går passerar här. Hallen. Finns kanske inte så mycket att säga om just den. Vi har dubbla dörrar, en tung metall-galler historia och en hederlig trädörr med olika lås. Fråga mig inte varför. Som ni ser är den conected med korridoren som leder till toaletterna och sovrummen.
Sist men inte minst - Den normala toan! Daadaa! Inte särskilt mycket att hurra över men "äh, man vänjer sig!" som jag minns att jag tänkte första kvällen. Sagt och gjort, van är jag. Van att inte låsa om mig eftersom toan saknar lås. Vi har etablerat en oskriven regel angående det. Är toadörren stängd och lampan lyser genom glasrutan - så är det upptaget. För att inte glömma att smälla igen den riktigt ordentligt när du stänger om dig. Om du inte vill att den ska glida upp på vid gavel efter du satt dig. Kallvatten är det ända vi har i dishon och handfaten - icke drickbart är kanske nödvändigt att tillägga. Ibland har duschen varmvatten, mestadels inte. Detta är eller har iallafall vart på väg att fixas under ett par veckor nu. Och att duscha känns mer som ett ansvar man har än ett behag. Varmvatten idag? = köp en lott.
Toan är lite keff också att tillägga, vi kan inte spola ner toapapperet som vi ist kastar i en vanlig soptunna. Spoltekniken är en sak för sig, känner du till den så kan du se dig som hemma. Spolknappen måste dras upp tills den känns som om den ska släppa från stolen och hela skiten ska gå sönder, då är du helt rätt ute. Därefter håll den där undertiden som toan fylls med vatten och det verkar som om det ska svämma över. Oroadig inte om behagligheterna fortfarande finns i toan efter du släppt knappen. Proceduren kan behöva uppreppas för önskat resultat.
Så, nu har ni sett mitt älskade hem. Jag stormtrivs och charmas av de små bristfällheter eller tricks som vi pysslar med här. Vad vore ett års EVS på ett fem stjärningt hotell bredvid stranden. Vi är ändå alla olika i slutändan.
Mer tips på den personliga guidningen som jag kan ge er genom min vardag? Vad vill ni veta?
