Fotboll
Med en snabbkaffe i ena handen...
...sitter jag med nymålade naglar på sängkanten och funderar på vad jag bör dela med mig en dag som denna. Färgen på gardinen fick avgöra dess öde. Röd, patetiskt.
Lördag. Enda planen som jag har i dag är att gå och köpa mig en fotboll. Funderar på att be mina kära fjärde moder och far att posta fotbollsskorna. En vacker dag. Det är näst intill omöjligt att hitta ett tjej fotbollslag i Antep. Så de få stunder under arbetet, på skolgården, på gatan passar jag på att trixa och spela med grabbarna. Generellt blir folk förvånade när de ser att en tjej kan spela minst lika bra som killarna. Känns bra att sticka hål på lite fördommar somliga dagar.
Fotbollsträningarna känns väldigt långt borta. Kommer köpa mig en boll och bryta mig in på konstgräsplan i universitetsområdet en mörk natt. Kan ju alltid försöka.
Lite bilder från baren igår:
Blev ett spontan besök, visade sig att mesta dels av mina vänner redan var där!
Trotts att min turkiska är "värdelös" och engelskan inte är särskilt etablerad i Gaziantep än så är språkbarriären långt ifrån ett problem.
Barägare gör bra vänner (Y)
Suddig bild av mig och min turkiska mentor som tur håller koll på mestadels av mina galenskaper.
Låter bli att ladda upp bilder från tillfället vi "jag" fick för oss att dansa på borden. Behöver jag ens förklara varför?
Dags att köpa fotboll!
...sitter jag med nymålade naglar på sängkanten och funderar på vad jag bör dela med mig en dag som denna. Färgen på gardinen fick avgöra dess öde. Röd, patetiskt.
Lördag. Enda planen som jag har i dag är att gå och köpa mig en fotboll. Funderar på att be mina kära fjärde moder och far att posta fotbollsskorna. En vacker dag. Det är näst intill omöjligt att hitta ett tjej fotbollslag i Antep. Så de få stunder under arbetet, på skolgården, på gatan passar jag på att trixa och spela med grabbarna. Generellt blir folk förvånade när de ser att en tjej kan spela minst lika bra som killarna. Känns bra att sticka hål på lite fördommar somliga dagar.
Fotbollsträningarna känns väldigt långt borta. Kommer köpa mig en boll och bryta mig in på konstgräsplan i universitetsområdet en mörk natt. Kan ju alltid försöka.
Lite bilder från baren igår:
Blev ett spontan besök, visade sig att mesta dels av mina vänner redan var där!
Trotts att min turkiska är "värdelös" och engelskan inte är särskilt etablerad i Gaziantep än så är språkbarriären långt ifrån ett problem.
Barägare gör bra vänner (Y)
Suddig bild av mig och min turkiska mentor som tur håller koll på mestadels av mina galenskaper.
Låter bli att ladda upp bilder från tillfället vi "jag" fick för oss att dansa på borden. Behöver jag ens förklara varför?
Dags att köpa fotboll!
I need some swedish help
Happy (SWE) hour på fredag
På fredag kväll är det äntligen dags för ”the swedish cultural evening”.
Tanken med det hela är att jag ska presentera sverige, delar ur vår kultur. Jag förväntas laga svensk mat, visa någon kortare film, ladda upp med svenska lekar, musik och galenskaper.
Som ensam svensk här, har jag friheten att välja och göra i princip vad som helst med dessa stackares intryck av sverige här.
Därför behöver jag idéer, massor, jag är less på att stå och snacka om ABBA och IKEA. Vad är vi egentligen mest stolta över? Vad är det som är så galet med sverige egentligen? Vad består det moderna sverige av? Swedish house maffia, The hives eller absolut vodka?
Kommentera här, på facebook eller någon annanstans och hjälp en bortsprungen svenne.
Svenska flaggor har jag gott om här borta. Tillsammans med ahlgrensbilar, djungeelvrål, sill, kaviar och Västerbottens ost.
Absolut vodka är ett måste. Lätt och billigt att hitta här i Antep.
Thursday it was
Thursday it was
Dagen började tidigt. Väcktes kvart över nio av Veronica, en spansk, otroligt rolig volontär som jag delar lägenheten med.
Hela veckan har vi haft ett special schema med aktiviteter som vi själva valt, och hållit i. Sen skolorna har ledigt under veckan så har många av övriga aktiviteter också ställts in. Men lediga är vi då inte. Istället så har vi ett helveckas program med grabbarna från Munir Onat. Ett boende för unga killar i riskzonen, från åldern 13-18 ca 20st. Dagens aktiviteter bestod av ”photo story” där vi tog foton i en serie för att skapa någon form av bild spel med olika teman. Efter lunch delades gruppen och mestadels for till det berömda mosaik museumet med grabbarna för frågesport. Medans vi övriga (fyra volontärer) gick till mosaik kursen där vi gör mosaik med blinda och gatubarn. Jag spillde lite blod under knäckningen av stenar, men klarade mig undan i en del i alla fall.
Eftermiddagen spenderade jag i gymmet och kvällen bestod av så kallad ”cinema” där vi alla samlades för att se en animerad barnfilm på turkiska.
I natt, ungefär nu, anländer en ny volontär (!) på Gazianteps flygplats. En tjej från Frankrike. I princip det jag vet by now. Hur länge hon stannar, hur gammal hon är, vad hon heter osv. har jag inte en blekaste aning om. Men det löser sig.
Hjärnan går på högvarv för planering av helgen. Flashmob i shopping gallerian? Dagsutflykt till Syriska gränsen? Eller en vanlig krogrunda? Fortfarande inget spikat.
Do:s and don’t:s
Do:s and don’t:s
*skiter I att skriva datum och tid, har börjat tröttnat på det
En kortare lista med snabba tips vad att göra och inte göra i Antep, Turkiet. Notera att den är baserad på egna erfarenheter! Ta det hela med en nypa salt, luta dig tillbaka och enjoy.
Do:s
Skicka pengar i bussen - Var inte rädd för att gå och sätta dig först (om det nu finns ngn plats, vilket inte händer särskilt ofta) när du går på en lokalbuss. Och sedan knacka grannen framför för att be dem skicka vidare, vidare och vidare till chauffören. Verkar helt uppenbart. För att sedan få växeln skickad tillbaka.
Bär de kläder du känner för – Helt ärligt, folk kan slänga en nyfiken eller förvånad blick på dig. Vilket de gör ändå, eftersom du är utlänning. Men i det långa loppet, ingen bryr sig. Okej, det är syd-östra Turkiet, en av de mer konservativa delarna i landet. Men kläder spelar ingen större roll, dessutom känner du dig bara mer bekväm.
Släng allt i ett – Pet-flaskor, glasburkar, mjölkkartonger, allt som vanliga svenskar skulle skölja ur och diska tio gånger innan återvinning. Glöm allt vad som heter återvinning och ”tänka på miljön”. Inte ens kommunen verkar ha kommit på den iden än. Som laglydig svensk kan det kännas grymt och hänsynslöst. Men vad kan man göra... Försöker tänka på de fattiga stackare som gräver i sopcontainer efter återvinningsmaterial som dessa, åtminstone får de en slant mer i fickan.
Var en laglös svensk – När det kommer till bälten i bilar, kan du bara hälsa hem. Bli inte förvånad, skit inte på dig. Ja vet, det kan kännas otäckt till en början. Du känner dig lite extra mesig och kommer på dig själv att helt plötsligt vara så hemskt laglydig. Finns det inget bälte, finns det ingenstans att knäppa fast. Ta ett djupt andetag och ber till den gud du nu tror på. Och sitt framför allt inte som en rädd sjuåring med gråten i halsen.
Don’t:s
Titta inte främlingar i ögonen – Detta gäller både killar, män, kvinnor som tjejer. Uppenbarligen verkar det finnas en tendens att männen tror att du flörtar med dem. Kvinnorna ger dig bara avundsjuka eller bitchiga blickar. Så det tjänar inte särskilt mkt till det.
Kissa absolut INTE på gatan – Oavsett tid på dygnet, centralt eller i utkanten av stan. Oavsett hur mycket du gömmer dig eller hur länge du stannar i området efteråt. Dina turkiska kompisar lär bli något oroliga och irriterade. Och till och med följa efter dig, där du sitter, alltför att hindra dig. Inte för att tala om att du inte får kissa i fred, det är nog bland det värsta du kan göra antar jag.
Bli inte förvånad av en nyp här och där – Och då menar jag inte på kroppen. Men på gatan. Utlänningar är inte vanliga i Antep. Du kan möta både positiva och negativa reaktioner. Om äldre kvinnor nyper dig i kinden, i en affär, hemma hos vänner, i trappuppgången. Ta det som en komplimang (vilket det tydligen är), skaka av dig chocken, spela lite generad och tacka för kommentaren som hon gav dig oavsett om du förstår språket eller inte.
Listan är lång, detta är långt ifrån allt som jag skulle kunna berätta om. Mer kommer senare antar jag. Håll utkik!
Lite bilder för omväxlingens skull:
Sista fotot på flygplatsen innan Goran & Eli lämnade Antep för 3 veckor sen.
Galenskaper från Eli & Gorans avsekdsfest.
Så spenderades nyår på klockslaget, natten var fortfarande ung.
*skiter I att skriva datum och tid, har börjat tröttnat på det
En kortare lista med snabba tips vad att göra och inte göra i Antep, Turkiet. Notera att den är baserad på egna erfarenheter! Ta det hela med en nypa salt, luta dig tillbaka och enjoy.
Do:s
Skicka pengar i bussen - Var inte rädd för att gå och sätta dig först (om det nu finns ngn plats, vilket inte händer särskilt ofta) när du går på en lokalbuss. Och sedan knacka grannen framför för att be dem skicka vidare, vidare och vidare till chauffören. Verkar helt uppenbart. För att sedan få växeln skickad tillbaka.
Bär de kläder du känner för – Helt ärligt, folk kan slänga en nyfiken eller förvånad blick på dig. Vilket de gör ändå, eftersom du är utlänning. Men i det långa loppet, ingen bryr sig. Okej, det är syd-östra Turkiet, en av de mer konservativa delarna i landet. Men kläder spelar ingen större roll, dessutom känner du dig bara mer bekväm.
Släng allt i ett – Pet-flaskor, glasburkar, mjölkkartonger, allt som vanliga svenskar skulle skölja ur och diska tio gånger innan återvinning. Glöm allt vad som heter återvinning och ”tänka på miljön”. Inte ens kommunen verkar ha kommit på den iden än. Som laglydig svensk kan det kännas grymt och hänsynslöst. Men vad kan man göra... Försöker tänka på de fattiga stackare som gräver i sopcontainer efter återvinningsmaterial som dessa, åtminstone får de en slant mer i fickan.
Var en laglös svensk – När det kommer till bälten i bilar, kan du bara hälsa hem. Bli inte förvånad, skit inte på dig. Ja vet, det kan kännas otäckt till en början. Du känner dig lite extra mesig och kommer på dig själv att helt plötsligt vara så hemskt laglydig. Finns det inget bälte, finns det ingenstans att knäppa fast. Ta ett djupt andetag och ber till den gud du nu tror på. Och sitt framför allt inte som en rädd sjuåring med gråten i halsen.
Don’t:s
Titta inte främlingar i ögonen – Detta gäller både killar, män, kvinnor som tjejer. Uppenbarligen verkar det finnas en tendens att männen tror att du flörtar med dem. Kvinnorna ger dig bara avundsjuka eller bitchiga blickar. Så det tjänar inte särskilt mkt till det.
Kissa absolut INTE på gatan – Oavsett tid på dygnet, centralt eller i utkanten av stan. Oavsett hur mycket du gömmer dig eller hur länge du stannar i området efteråt. Dina turkiska kompisar lär bli något oroliga och irriterade. Och till och med följa efter dig, där du sitter, alltför att hindra dig. Inte för att tala om att du inte får kissa i fred, det är nog bland det värsta du kan göra antar jag.
Bli inte förvånad av en nyp här och där – Och då menar jag inte på kroppen. Men på gatan. Utlänningar är inte vanliga i Antep. Du kan möta både positiva och negativa reaktioner. Om äldre kvinnor nyper dig i kinden, i en affär, hemma hos vänner, i trappuppgången. Ta det som en komplimang (vilket det tydligen är), skaka av dig chocken, spela lite generad och tacka för kommentaren som hon gav dig oavsett om du förstår språket eller inte.
Listan är lång, detta är långt ifrån allt som jag skulle kunna berätta om. Mer kommer senare antar jag. Håll utkik!
Lite bilder för omväxlingens skull:
Sista fotot på flygplatsen innan Goran & Eli lämnade Antep för 3 veckor sen.
Galenskaper från Eli & Gorans avsekdsfest.
Så spenderades nyår på klockslaget, natten var fortfarande ung.
