EVS not always only a dance on roses
EVS ÄR...
EVS är precis och inte alls som övriga livet. Livet där hemma. Ditt projekt kommer troligen ha toppar av entuaism, motivation och glädje. Samtidigt som det kommer att ha dalar av besvikelse, missnöje och frustration.
För mig och som det generellt visat sig så går det först nämda självklart till övervikt. Vilket är en oerhörd fördel! Men bara för att det näst nämda inte visar sig lika ofta så behöver det inte betyda att det inte existerar. Precis som i vanliga livet.
Aldrig!! under min tid här har jag velat avsluta mitt projekt före end datumet. Och förhoppningsvis kommer jag inte heller. Men trotts dessa så kallade dalar så vet jag, och kommer jag, ta det till min erfarenhet, kunskap och fortsatta framtid. Läxor och problem är inte alltid roliga dom finns där. Gör sig påminda om hur oerfaren, okunnig men tack och lov så finns de där också för en, dig, mig, vem som helst, att lära av.
Vi hade ett möte idag, med chefen av organisationen, våra mentorer och alla volontärer förstås. Mötet var annordnat för att diskutera de misförstånd, missnöjen osv. som funnits bland oss volontärer. Vad ämnet handlade om kunde vart vilket som helst, det hade egentligen inte spelat någon roll. i detta fall var det angående Ny skrivna regel, missförstånd på vad som annses vara privatliv och inte. Och sist men absolut inte minst. Dina rättigheter som volontär.
Jag ska inte kommentera situationen i sig särskilt mycket. Men skriver för att beskriva, tipsa och upplysa övriga läsare som funderar på ev. EVS. Att liknande situation, kan komma, mest troligt kommer att hända även dig.
Mitt tips är, läs på dina rättigheter som volontär, aktivitets överrenskommelse och stå upp för dem. Ofta får man höra om skyldigheter, vad man bör och inte bör göra. Alltför sällan är man själv medveten om vad för rättigheter man har. Vad man kan göra? Agera utifrån dem.
Resultatet av själva mötet kan eller kanske bör jag inte kommentera för allas respekt. Men att se en av mina vänner, min nuvarande så kallade familj, gråta för allt vad hon egentligen talade för var hennes och våra rättigheter, att känna sig bekväm här. Det var besvärligt och inget jag hade förväntat mig att se. Hon var inte ensam att dela dessa åsikter. Vi försökte i alla fall.
...det finns en dålig tendens runt om i volontär skaran som befinner sig och passerat här. Att ge upp finna sig i det, bara gå och vänta tills projektet tar slut. Förjävla dålig tendens. Håller jag på att falla med strömmen? Jag trodde på en förändrig. Kanske fortfarande tror, eftersom jag har långa te samtal med den metor jag har som jag tror faktiskt kan ändra något. Motivationen att jobba för det bättre, even better, finns och har alltid funnits. Dags att agera? Eller bara leva galenskaper och lämna projektet som jag fann det?
Jag lärde mig ett turkiskt uttryck idag:
” Azimle sıçarsan kayayı delersin” – Något i stil med: Skiter du bestämt så kan du allt skita genom betongen. Alltså, har du viljan, kan du åstadkomma vad som helst.
Verkar passa bra in på denna situation...
Men som jag tidigare nämnt inte ens din EVS är eller kommer alltid vara en dans på rosor.
EVS är precis och inte alls som övriga livet. Livet där hemma. Ditt projekt kommer troligen ha toppar av entuaism, motivation och glädje. Samtidigt som det kommer att ha dalar av besvikelse, missnöje och frustration.
För mig och som det generellt visat sig så går det först nämda självklart till övervikt. Vilket är en oerhörd fördel! Men bara för att det näst nämda inte visar sig lika ofta så behöver det inte betyda att det inte existerar. Precis som i vanliga livet.
Aldrig!! under min tid här har jag velat avsluta mitt projekt före end datumet. Och förhoppningsvis kommer jag inte heller. Men trotts dessa så kallade dalar så vet jag, och kommer jag, ta det till min erfarenhet, kunskap och fortsatta framtid. Läxor och problem är inte alltid roliga dom finns där. Gör sig påminda om hur oerfaren, okunnig men tack och lov så finns de där också för en, dig, mig, vem som helst, att lära av.
Vi hade ett möte idag, med chefen av organisationen, våra mentorer och alla volontärer förstås. Mötet var annordnat för att diskutera de misförstånd, missnöjen osv. som funnits bland oss volontärer. Vad ämnet handlade om kunde vart vilket som helst, det hade egentligen inte spelat någon roll. i detta fall var det angående Ny skrivna regel, missförstånd på vad som annses vara privatliv och inte. Och sist men absolut inte minst. Dina rättigheter som volontär.
Jag ska inte kommentera situationen i sig särskilt mycket. Men skriver för att beskriva, tipsa och upplysa övriga läsare som funderar på ev. EVS. Att liknande situation, kan komma, mest troligt kommer att hända även dig.
Mitt tips är, läs på dina rättigheter som volontär, aktivitets överrenskommelse och stå upp för dem. Ofta får man höra om skyldigheter, vad man bör och inte bör göra. Alltför sällan är man själv medveten om vad för rättigheter man har. Vad man kan göra? Agera utifrån dem.
Resultatet av själva mötet kan eller kanske bör jag inte kommentera för allas respekt. Men att se en av mina vänner, min nuvarande så kallade familj, gråta för allt vad hon egentligen talade för var hennes och våra rättigheter, att känna sig bekväm här. Det var besvärligt och inget jag hade förväntat mig att se. Hon var inte ensam att dela dessa åsikter. Vi försökte i alla fall.
...det finns en dålig tendens runt om i volontär skaran som befinner sig och passerat här. Att ge upp finna sig i det, bara gå och vänta tills projektet tar slut. Förjävla dålig tendens. Håller jag på att falla med strömmen? Jag trodde på en förändrig. Kanske fortfarande tror, eftersom jag har långa te samtal med den metor jag har som jag tror faktiskt kan ändra något. Motivationen att jobba för det bättre, even better, finns och har alltid funnits. Dags att agera? Eller bara leva galenskaper och lämna projektet som jag fann det?
Jag lärde mig ett turkiskt uttryck idag:
” Azimle sıçarsan kayayı delersin” – Något i stil med: Skiter du bestämt så kan du allt skita genom betongen. Alltså, har du viljan, kan du åstadkomma vad som helst.
Verkar passa bra in på denna situation...
Men som jag tidigare nämnt inte ens din EVS är eller kommer alltid vara en dans på rosor.
Pictures that speaks for themselves
Lördag natt.
Har vart en aning abitiös i veckan och använt den rosa, patetiska kamera som jag har haft med mig.
Så därför låter jag bilderna säga allt om veckans händelser.
På torsdag och fredags schemat var det "EVS promotion". Så vi besökte två av Gazianteps universitet. "Gaziantep university" och "Gazikent". Vårt slogan var "Say yes to EVS!". Lite stolt är jag som lyckades etablera mitt förslag! Det var väldigt intressant. Pratade turkiska inför två klasser från power oint presentationen, vem hade kunnat tro det? Träffade en lärare från Kenya som visade sig prata svenska. Byggde ut min umgänges krets ytterligare.
På tisdags kvällen slog kreativiteten till och jag passade på att sprida lite visdoms ord i organisationen!
Fredag kväll = Happy Hour = Veckans tema var 80's party / bad taste party! Helt okey, chips och annat onyttigt till middag. Dålig musik. Oacceptabla dans moves. Och kläder som har sett sina bättre dagar.
Onsdag kväll var det dags för blekning av håret igen! Min mentor verkar ha en stor passion och rätta händer för att göra jobbet! Har jag inte Mikk runt mig som säger till då det är dags för månads omgången så har jag Sewim, min kära mentor som har pli på mitt utseende åt mig!
Snöat har det gjort till och från under veckan. Som försvunnit under dagen. Vår minibuss som vi för övrigt tar oss till aktiviteterna med.
Efter 80's partyt på fredag kväll, begav vi oss till mina vänners bar. Det här är volontärerna som var tillräckligt modiga att hänga på!
Idag (Lördag eftermiddag) begav jag mig tillsammans med några av mina turkiska vänner på en mindre bilutflykt runt Antep. Ett foto av Antep från en kulle.
En bild från ikväll, en grupp volontärer med vänner och mentorer bestämde sig för att utforska nattlivet. Först gick vi till en bar med live musik, senare var det dags för disco. Glada som alltid är vi också!
Men ännu är inte veckan slut! Imorgon blir det att försöka stiga upp tidigt (tidigare). Har en "photo session" med en potograf från kommunen. Kul och häftigt! Bilder för broschyrer och informationsblad för att marknadsföra kommunen i sig. Volontär är man, och vad gör man inte för det bättre?!
Kommentera!
Har vart en aning abitiös i veckan och använt den rosa, patetiska kamera som jag har haft med mig.
Så därför låter jag bilderna säga allt om veckans händelser.
På torsdag och fredags schemat var det "EVS promotion". Så vi besökte två av Gazianteps universitet. "Gaziantep university" och "Gazikent". Vårt slogan var "Say yes to EVS!". Lite stolt är jag som lyckades etablera mitt förslag! Det var väldigt intressant. Pratade turkiska inför två klasser från power oint presentationen, vem hade kunnat tro det? Träffade en lärare från Kenya som visade sig prata svenska. Byggde ut min umgänges krets ytterligare.
På tisdags kvällen slog kreativiteten till och jag passade på att sprida lite visdoms ord i organisationen!
Fredag kväll = Happy Hour = Veckans tema var 80's party / bad taste party! Helt okey, chips och annat onyttigt till middag. Dålig musik. Oacceptabla dans moves. Och kläder som har sett sina bättre dagar.
Onsdag kväll var det dags för blekning av håret igen! Min mentor verkar ha en stor passion och rätta händer för att göra jobbet! Har jag inte Mikk runt mig som säger till då det är dags för månads omgången så har jag Sewim, min kära mentor som har pli på mitt utseende åt mig!
Snöat har det gjort till och från under veckan. Som försvunnit under dagen. Vår minibuss som vi för övrigt tar oss till aktiviteterna med.
Efter 80's partyt på fredag kväll, begav vi oss till mina vänners bar. Det här är volontärerna som var tillräckligt modiga att hänga på!
Idag (Lördag eftermiddag) begav jag mig tillsammans med några av mina turkiska vänner på en mindre bilutflykt runt Antep. Ett foto av Antep från en kulle.
En bild från ikväll, en grupp volontärer med vänner och mentorer bestämde sig för att utforska nattlivet. Först gick vi till en bar med live musik, senare var det dags för disco. Glada som alltid är vi också!
Men ännu är inte veckan slut! Imorgon blir det att försöka stiga upp tidigt (tidigare). Har en "photo session" med en potograf från kommunen. Kul och häftigt! Bilder för broschyrer och informationsblad för att marknadsföra kommunen i sig. Volontär är man, och vad gör man inte för det bättre?!
Kommentera!
