Go hard, or go home
Måndag 3 sep 23:06 lokal tid
Go hard, or go home
Har tagit tre dagar ledigt i veckan för skrivandet på boken. Vanligtvis får varje volontär endast två dagar ledigt per månad, rent teoretiskt borde det innebära att jag endast har en nästa månad. Men ingen räknar dagar ändå så, det verkade gå bra. Vet inte ännu vilka dagar de blir, men intensiva lär de bli.
Att vara volontär är så mycket mer än bara själva arbetet man utför. Det är en livserfarenhet, blir en del av ens vardag. Det ända man har, när man väl är här. Man förlitar sig på varandra och verksamheten. Lever tätt inpå varandra, släpper in folk, släpper taget om folk. Berättar saker, lär känna varandra och sig själv. Man blir som ett team, ett gäng, en familj – kalla det vad ni vill. Och som man ser i alla dokusåpor (Big brother, paradise hotel, robinson osv.) där folk som inte känner varandra, från olika ställen och bakgrunder ska leva med varandra, så väcks ju skvallret och skitsnacket.
Detta är inget undantag. H**vete, vad snacket går. Inte bara inom organisationen utan om lokalborna också! Och självklart får ingen berätta det ena för den andra. Det lovas från höger till vänster. Packter eller rättare sagt gruppbildningar finns trotts att ingen vill erkänna det.
Alla är så förvirrade att man undrar om någon egentligen har någon koll på nåt. Och självklart, läcker det ut här och där, till någon som inte bör veta. Det är ju det som är halva grejen. Alltid finns det något att diskutera.
Visserligen, finns det ju en hel del charm i detta också. Man vinner förtroende, tror man kan lita på någon blir förvånad över att någon annan tycks veta precis samma sak. Och vet man något av värde, en sk hemlighet, så har man ju inte någon att dela den med heller (!!) Ingen på bloggen, eller facebook känner ju dem som snacket handlar om. Vad har de för nytta om man skvallrar??
Så valet är ju ganska uppenbart, man berättar till någon som man lärt känna under två veckor. Patetiskt egentligen. Men det är ju kryddan i vardagen. Vad ska man annars ägna sig åt?
*Jag vet att det finns nuvarande volontärer som läser min blogg; snälla ta detta inlägg med en nypa salt.
Batterierna till digitalkameran har legat på laddning i två veckor nu, och är fortfarande inte klara... Uppenbarligen verkar inte jag bry mig, det var Kate min rumskamrat som noterade det. Att hon orkar dras med mig?! Jag kommer bli ledsen dagen hon lämnar oss..
Blues festival på onsdag eller Duman konsert på lördag? Svårt val.. äh, varför ska man välja. Go hard, or go home.
