”I give you dollar”
Fredag 21 okt 23:48 lokal tid
1 månad och 2 dagar i Turkiet.
Nyss hemkommen till Antep från on-arrival trainingen in Antalya. Aja hyfsat nyhemkommen iaf, på tisdagkväll kom vi tillbaka. Mycket har hänt under resan och vårat 2 dagars besök i Mersin direkt efter. En hel del har jag säkert glömt vid det här laget, resten är antingen för komplicerat eller ingående att berätta. Något som du helt enkelt måste uppleva själv.
Hursomhelst, jag skulle ha skrivit under min vistelse i Antalya om det inte var för den dåliga tillgången till internet. Jag skulle ha skrivit under mitt besök i Mersin, om det överhuvud funnits något internet uppkoppling. Jag skulle ha skrivit sen i tisdags efter jag kommit hem, jag hade kunnat om det inte vore för bokens deadline den 20:e. Alla dessa ”jag skulle” och ”jag borde”... Det finns så mycket man jämrar sig för att man inte gjort. MEN! En sak som är gjord och avslutad (förhoppningsvis) är manuset till boken. Äntligen, sista delen skickade jag in igår och nu väntar bara bedömningen.
Manuset till boken är klart vilket innebär; Lena är tillbaka i bloggvärlden! (..okej, det där lät kasst!)
Nog med allt skitsnack, nu till dagens fängslande berättelse...
Under min vistelse på det femstjärniga hotellet med all inclusive i Antalya, så var jag med om något som jag aldrig vart med om tidigare. Som jag just sa; femstjärnigt hotell med all inclusive, fyra nätter, galna ungdomar och disco med DJ varje kväll. Det säger sig självt, jag ska inte ljuga; det blev en hel del festande... och en hel del alkohol.
Anyway, en av dessa kvällar satt jag i lobby och snackade med en grupp brittiska ungdomar som var på vanlig hederlig sista-minuten-bada-och-supa-skallen-av-sig-resa då en turkisk man satte sig ner bredvid mig. Han var kort och tjock, skallig och gammal - allt man inte önskar sig. Lagom onykter, påflugen och klädd i kostym –typisk business man (inga fördomar här inte?).
Nåväl han försökte prata med mig, och jag passade på att öva min turkiska. Vilket visade sig vara ett oerhört idiotiskt val. Förvånad som han blev över att jag kunde turkiska så babblade han på i 110kmH. Tills han började trycka upp kortet eller nyckeln till hans hotellrum i mitt ansikte. Det tog ett tag innan det klickade hos mig och jag förstod vad det var han menade, jag skyller på alkoholen.
Han drog försiktigt i armen och sa ”kom kom”. ”Nej”, sa jag på turkiska, tydligt! Han skrev ner sitt rumsnummer på en servett och fortsatte dra och trycka upp dem i ansiktet på mig. ”Nej!” sa jag till på skarpen, men han blev bara mer påflugen och högljudd. ”I dollar give you”, ”you and me.... go” ”me you”. Wow, jag flög nästan av stolen då det slog mig vad han menade och vad han var ute efter. ”Lira, dollar, euro... i have dollar...give you for...”. Hans handgester kunde inte vart mer tydligare. ”come, come for lira” fortsatte han. Med munnen på vidgavel i chocktillstånd, nästan så att jag ville skratta så insåg jag att han trodde att han kunde köpa sex av mig, att jag var prostituerad. Jag blev inte särskilt offended, jag han nog aldrig inse. Han fortsatte med sitt vevande och jag satt stirrandes rakt fram med händerna hållna framför mig upp mot honom. Jag skakade på huvudet och sa ”Nej,nej,nej Nej!”
En av de brittiska tjejerna i soffan mittemot mig som inte kunde någon turkiska alls lutade sig fram och sa ”is this man bothering you?” med sådär härlig engelsk dialekt, ja ni vet. ”Aaa” sa jag ”Han tror att jag är prostituerad”. ”Whaaat?!!!” ”Ja, han vill köpa sex av mig.” Ohoh ho! Hon flög upp mitt i lobbyn, halvt hängandes över mannen på andra sidan bordet. ”Oh on NO! You go away! GO!” ”Go go goo.. GO!” och en hel ramsa rabblades till det hela avslutades med att alla britter stod hängandes skrikandes över bordet och att mannen reste sig upp, mumlade på turkiska samtidigt som han höll händerna täckta för huvudet, och lämnade oss. Jag såg aldrig av den mannen mer under min vistelse, men berättelsen har gjort succé bland mina turkiska vänner och de blir lika chokade varje gång de hör den.
Suck, turistvänliga Antalya!
