Today, today!
Lördag 1 okt 23:17 lokal tid
Idag, idag... anlände två nya volontärer! Båda två från Ungern, båda två tjejer, båda två kan turkiska sen tidigare och båda två stannar i sex månader. Det är i princip det jag vet, by now. Och ytterligare en tjej och en kille från Tyskland. Icke voluntärer vilket förklarar varför alla tycks veta så lite om dem. Men dom är här iaf. Han stannar i en vecka, hon i sex månader. Synd, vi behöver verkligen killar här. No joke.
Och innan jag kom var vi ockuperade av italienare, nu av tyskar. Men jag trivs vilket som. Gladare kan jag inte vara än för tillfället – och ni kan säkert förstå varför – i’m no longer the new volunteer! Aaahh! It feels good!
Idag, idag... var jag och my sweet roommate Katarina ute och shoppade med grannarna från lägenheten i huset bredvid. Tre super söta och roliga tjejer. Väl i det stora shoppingcentret mötte vi deras två turkiska pojk vänner. Det var grymt roligt, och foto togs från höger till vänster.
De hade framförallt väldigt kul åt alla som tittar på mig. Ni vet det, jag vet det, det går inte ungå, jag är blond, främmande, de stirrar, tittar, sjunger, stannar trafiken och gör allt vad de kommer på. Det har blivit en vana och en del av vardagen, för mig. Så det stör mig inte längre, men uppenbarligen alla jag tycks vara ute och gå med.
Men våra kära lokala vänner kallade dem för oxar och vi fulade oss tillsammans och vek oss dubbla i skratt.
Jag köpte en ny handväska, ett par jeans och örhängen. Inga större inköp, men ack vad jag spanat in tänkbara framtida köp. Detta kommer bli dyrt i längden.
Idag, idag... skiter jag fortfarande knäck, inget att glädjas över. Och jag vet, "Blir det inte lite för väl personligt att tala om det för hela världen på bloggen?" – kanske ni tänker. Mitt svar är nej, jag skriver för att lära mig, er, och visa hur verkligheten som volontär i Antep kan se ut. Och jag tycker det är en viktig detalj att veta, om man tänker besöka Turkiet. Att det kan hända och man bör vara beredd på att man kan komma att skita knäck fortfarande, två veckor efter arrival, om inte längre om man har otur.
Detta kommer bli ett tuft år, både för mig, men också för er läsare får jag en känsla av...
Ps.. och du som inte kan engelska men ändå skriver kärleksmeddelanden till mig på Facebook, och kryptiska meddelanden på turkiska till min pojkvän. Kan du vänligen sluta. Tack.
