Gårdagens (tänkta) inlägg
Torsdag 22 sep 23:49 lokal tid
New opportunities is good opportunities
Inget j**la internet!! Och vad har hänt sen jag kom hit. Mycket och ingenting på samma gång. Fan vad jag önskat att jag haft en chans att skriva om mitt första intryck måndag kväll då jag anlände. En chock, ännu kan jag inte avgöra om den var bra eller dålig. Nu.. kan ju ja tycka att det är lite väl sent. Allt har man börjat vänja sig vid, mer eller mindre. Inget internet, inget kallvatten, att inte spola ner toa papper, inte dricka ur kranen, att folk stirrar och skrattar som om dom sett en utomjording, turkisk antigen välkryddad eller okryddad mat, skrikande ungar, ingen svenska, moskeutrop fem gånger om dagen (första 04.30!!!!), rumskamrater och konstanta mängder av vatten. Jag klagar inte, långt ifrån, jag menar första kvällen skulle jag ha kunnat, men inte nu längre min svenska bortskämdhet har börjat avta och jag har svårt att säga att jag fortfarande lever i den svenska välställdhets bubblan, som jag kan påstå att jag gjorde de första två dagarna.
Tisdagen blev min ”free day” som jag spenderade på gatorna i Gaziantep, besökte museeum och.. ni vet sån tråkigt skit. På onsdagen var det roliga slut och schemat var igång. Med början ”flat cleaning”, lunch, engelska undervisning i en lokal grundskola, middag och umgänge men en annan org för ensamma pojkar från trasiga familjer. Dagens dag inleddes med mosaik kurs med lokala sämre ställda ”gatu” ungdomar. Efter det, lunch och pysselverkstad med barnen på det lokala cancer sjukhuset. Sedan återstod min första turkiska lektion! Ensam elev som jag var i nybörjar kursen fick jag en tuff start, men det går bra...
Great! All ström i hela kvarteret slogs just ut, ahum vad kan man göra... Får se till att köpa en ficklampa imorgon. Tills vidare:
“If you got to go...
... go with a smile!”
Hej Lena :). Såå spännande att läsa om dina första upplevelser i Turkiet och ser fram emot fortsättningen! Ha det så bra du bara kan... kram
Härligt att Ögonstenen har landat i den turkiska vardagen med en snabbhet likt en blixt.
Visst är det kul med interkulturella olikheter. En "lyx" för många men realitet och hårt arbete för andra.
Jag är otroligt nyfiken på fortsättningen. Jag försökte SKYPA igår men ljudkortet laggade
