One’s coming n’ another is leavin’
Måndag sep 01:00 lokal tid
One’s coming n’ another is leavin’
Efter en vecka måste jag erkänna; ja, jag är fortfarande ”known as the new volunteer”. En volontär anländer, en annan ger sig av. Man skulle kunna tro att det går på systematik. Visserligen gör det de, som på rullande band, byter vi av varandra. Vissa stannar long term, andra short term.
Inatt lämnar Camilio, en italiensk volontär, Gaziantep. Vi anordnade en diskret avskedsmiddag, med presenter och foton från höger till vänster. Mitt i allt insåg jag att den dag då jag själv lämnar Gaziantep kommer ingen av nulägets volontärer finnas på kvar plats för att vinka av mig. Det stämmer, vinka av en efter en och välkomna ny efter ny kommer bli en resa att tackla för mig själv men också för att lära andra.
En turkisk shop-keeper, också god vän till samtliga volontärer i organisationen, var på plats. Efter kramkalas och present öppnande var slut och rummet började tömmas sa han till mig på turkiska, något i stil med (efter översättning);
”En dag kommer du också befinna dig där då du lämnar oss. Även om det är lång tid kvar, så får vi hoppas att det blir många glädjefyllda och minnesvärda stunder innan dess.”
Han kunde inte haft mer rätt. Med en klump i magen, gav jag honom ett svagt leende tillbaka. Vi vet alla vad som väntar, att vi alla kommer avsluta vår EVS förr eller senare, bli en erfarenhet rikare och ersättas av nya nyfikna volontärer. Väl medvetna om detta, väljer vi ändå att leva i nuet, lära av varandra och skratta tills sista kramen delas ut på flygplatsen.
Flyget går om en timme.
