One year as a volunteer

"Jag ska aldrig sluta, oavsett vad som händer! Även om jag blir våldtagen på gatan, bryter alla benen i kroppen osv." Det var precis vad jag sa den 19de September 2011 när jag lämnade Sverige för att spendera ett år som EVS volontär i Turkiet.

 

Det är intressant hur mycket lidande du kan få dig själv att gå igenom bara för att åstadkomma något. Ett mål, som din hjärna sätter upp helt ovetandes, baserat på brist av kunskap och erfarenhet.

Jag antar det här är stunden du inser hur stort ego du egentligen har och inser att du kanske tagit dig an en alltför stor utmaning.

 

I denna stund kan man inte göra annat än skämmas i hörnet för att sedan klappa sig själv på huvudet och säga "vad var det jag sa?!!"  och sedan bita i det sura äpplet och ta det som en roande utmaning istället. "Det som inte dödar en, gör dig starkare" (klockare i mitt fall). Misslyckas man, så gör man, helt enkelt...

 

Önskat jag hade haft en version av dagens Lena att visa det här fingret till mig när jag för 10,5 månader sen stod upp och sa; "1års projekt vill jag ha!"

 

 

Det är så lätt att vara efter klok...